Nystart/omstart
Jag känner att jag helt tappat sugen med det här med GI. Tålamodet tryter och promenaderna ute lockar inte lika mycket nu, i den bitande kylan och den glashala snön som gör att man ändå inte får tillräckligt med fäste för att "gå fort". Suck!
Nu jobbar jag till 19.30 varje dag utom onsdag, då jag hoppas jag kommer iväg på lite träning. Sambon mumsar gottis på kvällen och det är svårt att inte dras med i mönstret. Man tappar kämparglöden, lixom. Förstår ni?
Det är minsann inte lätt att pussla ihop jobb, dagis, träning och kost. Eller är det verkligen svårt? Kanske är det jag som gör det svårt, redan i huvudet? För är det inte så att man ibland bestämmer sig för något, och sen blir det så? Omedvetet alltså. Har hjärnan gett upp?
Hur som helst började jag min dag med omelett, på två ägg och nån tesked grädde. Smaklökarna dansade inte omkring. Inte ens lite. För jag avskyr ägg. 
Men istället för att rata äggen så kisade jag ut genom fönstret och vet ni vad jag såg? Solen, som sken starkt på den gnistrande snön utanför - och just då bestämde jag mig. Det är dags för en omstart, en nystart - igen. Det känns som en besvikelse att återigen erkänna att jag halkat in i fel banor...
Men samtidigt tänker jag; hellre en omstart för mycket, än en för lite....
Snart är det sommar och sol. Jag vill också kunna ligga på en strand utan att skämmas. Jag är värd det. Mina barn är värda det!
Jag har fortfarande samma mål med min resa, dels ett viktmål men också ett annat mål. Ett mål jag inte gärna vill prata om förrens jag lyckats uppnå det. Men viktmålet innebär just nu att jag ska gå ner 19,7 kg till! Då har jag nått mitt mål.
Gosh, det tog mitt ett år att gå ner ett tiotal kilon. Ska det ta 2 år till? Den tanken får mig nästintill att ge upp, redan här & nu. Men, jag ska kämpa. Otroligt hårt ska jag köra. Inte vika mig för onyttigheterna och jag tänker aldrig låta sockerberoendet komma tillbaka, så som det en gång styrde mig och min kropp. Och kanske, kanske är jag nöjd redan vid minus 10 till?
Gud vilket inlägg, jag skenar iväg. Men jag behöver skriva av mig, för egen del. Jag har fortfarande ett foto av mig, precis efter att Neo föddes, nära till hands. Gud vad jag hatar det fotot. Men det är en bra sporre, låt det aldrig bli som förr!
En vacker dag hoppas jag att jag finner modet att visa er hur jag en gång, för ett år sedan, såg ut. Jag talar förstås om det horribla fotot. Jag hoppas också att jag når mitt viktmål så att jag stolt kan berätta om mitt andra mål. Några få vet redan om det, men inte fler än vad jag kan räkna på min högerhand. Ni som vet.. Snälla, håll det för er själva. 
Peppa mig, tipsa mig, joina mig? Hjälp mig att lyckas, för visst är det JAG som måste bestämma mig. Jag som måste kämpa. Men, med Er hjälp klarar jag det aldrig. Så enkelt (svårt?) är det!
Näe nu kör jag! Dags att förbereda en nyttig lunch för att sedan göra en nyttig matlåda. Svårt! Mycket lättare att "bre den där smörgåsen", "koka pasta" eller "nudlar...
Nu är det dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Solen skiner fortfarande ute och innombords fylls jag med hopp. Hopp om att fortafrande lyckas! För misslyckas gör man inte, förren man gett upp... eller hur?
att kommentera mitt inlägg :)
Hej! Kikar in på din blogg titt som tätt då jag hittade den för ett tag sen. Du skriver om din vikt. Jag själv har börjat min "Viktresa" i hopp om att jag ska gå ner i alla fall 35 kg. Det är mycket och det känns ibland omöjligt. Jag har börjat på Xtravagansa och gått med i deras viktgrupp intensiv. Detta innebär att bara äta soppor minst tre veckor. Jag började i lördags så jag är på fjärde dagen. Det går upp och ner. Deras räkning är att man går ner någonstans mellan 1½ - 4 kg i veckan när man gå på helfart, endast tre soppor per dag. Skulle jag klara av att hålla mig till soppor så skulle jag nå min målvikt om sådär 3-5 månader. det är inspererande men frågan är om man klarar sig att hålla sig i från mat så länge. Det är en kamp och jag hoppas jag klarar av detta. Jag hoppas att du lyckas hitta suget igen och går ner de extra kg som du vill. Jag vet verkligen hur det känns när man inte mår bra för att man inte är nöjd med sig själv. En sak till bara... Något som vi blev tillsagda var att man inte skulle sätta upp ett kort på sig som överviktig utan ett kort på sig själv som smal. Så man vet vad man har att kämpa för. Blev ett långt inlägg. Hoppas de är ok. Du får ha en fortsatt trevlig dag, trots jobb!! Camilla
Hej!
jag håller verkligen med dig om att det är svårt att få ihop det. Och jag har inte ens barn, så jag kan inte föreställa mig hur det måste vara för dig!
men jag tror det är viktigt att försöka få tid till sig själv, annars mår man inte bra. Jag är också lite inne på det här med GI, så tänkte höra lite med dig hur du går tillväga o sådär. Är du med på nån sida på nätet, eller kör du på egen hand?
Ta hand om dig
/ Josefina
Kanske kan vi peppa varnadra?? körde för mig två veckor med lite kolhydrater, måde skit medans sockret försvann ur kroppen, trodde jag skulle somna medans jag stog upp! vågen visade -, tänkte att visst kan jag unna mig det o det o så var jag tillbaka där jag började. "vågar" inte väga mig för att är rädd för att misslyckas... har iaf bestämt mig för att försöka igen. fyller snart 25 o vill ju va på topp då! än är det inte försent, några månader kvar!! blev ett långt o luddigt inlägg! blir peppad av att läsa din blogg o din resa! kan du med två barn o oregelbundarabetstide klarar jag det oxå!! ha det bäst!!
Man misslyckas aldrig så länge man kämpar. Jag kan hålla med om att man kan halka in på fel väg ibland, men det är bara att dra i handbromsen och styra in på rätt väg igen. :)
Kära kusin! Du är så vis och modig (trots din unga ålder). :) Jag förstår att det känns kämpigt stundvis och att det är svårt att pussla ihop dagarna. JAG har svårt det och jag har inte ens barn! Om du är trött på GI, kanske det är dags att se om det finns något alternativ så du slipper livnära dig på ägg som du inte ens gillar. Mat ska vara gott och njutbart, kanske inte till 100% varje dag med de flesta dagarna i alla fall. Eller kanske behöver du bara lite ny inspiration på maträtter? Jag håller på dig och hoppas att du hittar ett sätt som passar dig att nå dina mål. Är väldigt nyfiken på vilket ditt hemlighetsfulla 2a mål är... Stor kram från Nellie
hejja dig! Klart du når din målvikt!
Jag känner exakt samma sak. Efter julens alla gottigheter har jag också tappat min gi filosofi. Men jag har äntligen hittat tillbaka och mår redan bättre, fysiskt och framförallt psykiskt( åt enligt GI heeela förra året utan fusk). Och tanken på sommar och kläder där man visar armar och ben gör att det sporrar mig ordentligt.
Jag har många gånger funnit ork och kraft från din blogg till mitt eget GI:ande. Så det vill jag verkligen tacka för=)Ibland är det uppförsbacke..=)
kram kram
Jag tror på dig!!
Hej kussen!
Fyfasen vad jag känner igen det här.. tappade också sugen runt julen och kom in i helt fel banor igen, men liksom du så ha jag också tagit tag i det igen! Man vet ju hur skönt det känns att komma hem efter en promenad eller joggingrunda. Ville bara säga kämpa vidare.. för det ska jag göra nu :D Kram Johannes
Det är jättelätt att tappa sugen och man kommer att få massa svackor men det är bara att bita ihop.
