Usch vilken natt - förlåt... men jag måste spy lite galla..
Huttrandes och väldigt ledsen kommer hon intrampandes till mig, som fortfarande är på hennes rum. Tårarna rinner på henne och hon luktar fortfarande kräk. Frågade Fredrik om han inte tvålat in henne? Och får svaret "nej, inte nu" (ungarna badade innan vi la dom och han syftade på att det skulle räcka?)
Smart, tyckte jag. Inte! Klart man tvättar håret med schampo och tvålar in sig, efter man fått kräk på sig! Verkade dock inte vara en självklarhet för honom.. Ställde tom motfrågan om han själv bara skulle hoppa in i duschen - utan att tvåla in sig - om han kräkt ner sig själv? Svaret blev såklart Nej.... och jag har väldigt svårt för att se skillnaden?
Hur som helst så kom Ninni inte alls till ro efter det och vid oo.oo prövade jag att lägga henne i vår säng, mellan mig och Fredrik. Dumt gjort, för inom kort vaknade även Neo och karusellen var i full gång.
Ninni protesterade och ville absolut sova i hennes egen säng! Jag gav henne bisolvon (hostmedicin) och tillslut, kring o2.oo fick hon en alvedon och honungsvatten. Då, äntligen, somnade hon
Men, då var ju Neo klarvaken!
Fredrik har noll tålamod, ryter och svär, så det blev tillslut att jag ensam försökte natta honom. När jag var på väg att lyckas börjar Fredrik snarka (vet att han inte kan hjälpa det med vid det här lagret var mitt tålamod på bristningsgränsen!) - så, jag "slängde ut honom" på soffan.
Efter 03 nångång gick jag ut i vardagsrummet och sa till Fredrik att han kanske kunde vara hemma med sjukt barn idag? för jag orkar verkligen inte ta hand om allt själv, utan sömn.. Fick ett yrvaket "men vafan..." till svar.
Neo vaknade igen vid 04.45 och då var Fredrik redan på jobbet. (han börjar så tidigt...) Great! Tack för den hjälpen, man känner verkligen att han prioriterar sin familj. Not...
Såklart vaknade Ninni då jag gjorde välling till Neo och sen dess har vi varit uppe.
Jag känner mig som en zombie.. och såklart blir inte tiden med barnen sån som jag önskar idag. Sitter fortfarande och funderar på om Ninni ska till dagis eller inte. Blir troligtvis inte. Hon lär ju också vara trött framåt lunch och hennes hosta kommer och går.
Fick svar på mitt sms som jag skickade till Fredrik då vi vaknade: "jag lovar att ta med ungarna till parken en stund sen, så du får vila"
Och vad vill han att jag ska svara på det? Ska jag överrösa honom med lovord om hur snäll han är? Sällan dude. Svarade bara "hoppas ni är iväg ett par timmar då...."
Är jag bitter? Kanske. Men tre dygn utan ordentlig sömn börjar ta ut sin rätt, det kan jag lova.... Kanske känns det bättre efter frukosten. Hoppas det....
PS och i vanlig ordning vill jag ändå poängtera att jag verkligen älskar Fredrik, men ibland gör han mig SÅ galen!
att kommentera mitt inlägg :)
Ja jag vet vad du menar...suck karlar!
Ibland är det som om barnen är ens egna och inte bådas, men som du säger man älskar dom ju ändå!
Massa kramar och hoppas ni får sova lite idag på dagen, det är tufft med två små vännen, jag vet ju hur du har det.
Förstår vad du menar... inte lätt att dra allt själv hemma med både barn och alla sysslor som skall göras. kramar från en annan ensamstående med man och barn=)
Inte bitter, bara mänsklig!!
Du är inte ensam ....
sebbe har haft hög feber sen i måndags och det är ju jag som får ta honom
men igår var jag helt slut inte sovit knappt på natten och haft han hela dagen gråtandes gnällandes
och han kunde inte sova igår så man fick snällt sitta fast i soffan
vid 22.30 råkade jag säga att jag är "trött"
då fick jag till svar
"så är det när man skaffar barn"
"sluta gnäll"
Tack för den....
Karlar !!!!
Åh gumman! Jag lider med dig! Ibland undrar man vad dom där karlarna tänker med. Oavsätt hur underbara dom nu än är! -suck- Mår sötnosen bättre nu?
Och vilken ljuuuuuvlig maskeraddräkt! Jag smällte direkt :)) Sötaste ungen i stan helt klart!!
Massa, massa kramar och förlåt att jag kommenterat så dåligt!! Men jag tänker iaf på Er varje gång det rasslar om min handled.. (för såklart åkte armbandet på direkt och har inte lämnat handleden sedan dess :) KRAM på Er!
Ha,ha jag förstår hur du känner dig,min karl är likadan.Han vill gärna inte vara hemma i från jobbet med barn.Man kan vara så tröt så man inte vet vad man håller på med,ögonen håller knappt sig öppna.Och det enda man vill är att få sjunka ner i sin mysiga goa säng :D
Hoppas att du får vill dig snart och få en god natt sömn kram på er...
usch tjejen!!
fan va jobbigt!
vet hur killar kan vara!!!!dom tänkter inte alltid=)
men hoppas du mår bättre nu!
träffas nån dag??kram johanna fredag kanske???
Vet precis hur det är. Men sätter du inte ner foten så kommer det bara att fortsätta och han kommer inte lära sig att barnen är hans ansvar också.
