I morse var det till att ställa klockan på ringning, o5.30. Ha! Vilken värld lever jag i? Hoppet om att få sova lite längre ger sig nog aldrig... :p 04.55 var vi uppe, jag & Neo. Bara till att stänga av larmet, som lönlöst varit ställt.


Vid 06.30 väckte jag Ninni, som såklart sov länge idag. Typiskt. Vi åt mysig frukost ihop innan det var dags att göra sig i ordning för luciafirande på dagis.


Vi traskade ut i mörkret vid 07.oo och det var verkligen svart ute! Ninni fick ha sitt lilla tärnljus tänt och och hon sjöng "tipp,tapp" sången hela vägen till dagis. Laddad som få! :)




Väl på dagis var det fullt ös med en massa föräldrar, släktingar, barn & fröknar.

Neo kröp iväg när jag skulle klä på Ninni och för en kort stund var min högsta önskan att jag hade typ 6 armar istället för 2. Men sen kom både mormor, morfar, morbror C och hans tjej till undsättning. Puh!



Vi bänkade oss inne i den stora lekhallen tillsammans med alla andra, med varm glögg i ena handen och pepparkakor i den andra, och slutligen så kom dom sjungandes - de små bedårande tomtarna, luciorna och pepparkaksgubbarna. Tror vi smälte allihopa!


FANTASTISKT hur barnen kan vara SÅ duktiga! Det tändes ljus, några av de större barnen läste dikter, det dansades & sjöngs för fulla muggar. Ljuvligt!


Neo skötte sig fint i mormors famn och dagen till ära så var han en pepparkaksgubbe.



Tack alla ni som följde med för att se vår lilla lucia sjunga med resten av sina kompisar, det betyder mer än ni tror! Och megatack till dig älskling, som trots totalkaos på jobbet valde att ändå komma och dela luciafirandet med oss en stund. Ninni frågade efter dig & blev så glad när du kom. Vi Älskar Dig! 



PS Det blir tyvär bara dessa bilderna ovan jag lägger ut, med respekt för både släkt & vänner - men också för dagisbarn med deras föräldrar, som kanske inte gärna vill synas här på ninninusens blogg :)