Hej! Och tack (igen!) för en superblogg som är helt beroendeframkallande. Jag känner inte dig, inte Fredrik och ingen i din närhet, vet faktiskt inte riktigt var du bor, då jag bor långt därifrån (Uppsala), det jag ville säga var iallafall, ibland när jag läser din blogg önskar jag att jag kunde komma och barnvakta så du fick en riktigt lång sovmorgon, en dag att bara vara du, eller kanske en hel helg, så du fick göra bara Lina-saker. Nu är ju det helt omöjligt, men jag tycker iallafall att du är imponerande, livspusslet gör du så fantastiskt bra, du verkar vara en toppenmamma, en perfekt anställd (med hög arbetsmoral), en bra kompis och en förträfflig sambo, när (om) jag någonsin får en familj så önskar jag att jag kunde få en tiondel av ditt "go", du är härlig!

TACK igen för att du delar med dig av ditt liv!

---

Tack du underbara smula. Du anar inte vad komentarer som din värmer - och stärker - i de mörkaste stunder.


Igår var det verkligen inte min dag, nä jag skulle rent av vilja kalla gårdagen för en helvetesdag. Får man det?

Hur som helst så kom jag hem, efter att ha kört hem från jobbet i snöstorm, då klockan var strax över 19.30. Sur och hungrig, kall och trött. Men så loggade jag in här och läste alla era söta komentarer - och kvällen var räddad!

Jag beslutade mig för att sluta sura och att åtminstone göra fredagskvällen till en myskväll. Sagt och gjort. Jag och Fredrik satte på en film och mös framför tv:n tills klockan var över 22.00. Kors i taket!

Vi lägger oss till 99% alltid innan klockan 21.30 :)


Tack underbara ni! ♥