I måndags - på vår utflyktsdag - fick jag otroligt ont i ryggen. Självklart i bilen, en timmes bilfärd hemifrån. Vad annars lixom.. Hur som helst så blev det en kort utflykt för att sedan ta bilen hem igen. Väl hemma tog jag ett varmt bad, en varm dusch och vilade med vetekudden. Inget hjälpte. Efter 10 timmars jävulsk ryggvärk åkte jag in till förlossningen....

Där konstaterade man bla via CTG:t starka sammadragningar varpå vaginalt ultjaljud stod näst på tur. Resultatet? Kort livmodertapp samt ett huvud som låg ruckbart och en liten bebis som intagit startposition. Domen blev sjukskrivning på heltid och strikt liggläge i den mån det går, eftersom man inte vill att bebis egna vikt ska pressa den ännu mer neråt... så att säga. Happ! Bara sådär. Lagom kul för en person som har svårt att ta det lugnt i vanliga fall, jag blir rastlös bara jag tänker ordet "liggläge" mitt på ljusa dan...

Men hey, stjärnan går såklart i första hand och även då jag längtar efter att få träffa detta lilla underverk otroligt mycket, så hoppas jag till max att h*n stannar i maget åtminstone 4 veckor till. Gärna längre. Så vad händer nu? Barnmorskebesök imorgon och få då ett TUL inbokat, känns skönt att veta så den lilla krabeluran växer som den ska - inte minst för OM den nu skulle välja att titta ut tidigare än beräknat.. Det ryggonda sitter kvar och verkar inte alls vilja avta trots 2 dagars vila. Grymt jobbigt bara att sitta här framför datorn, så... jag avslutar här. Ha en underbar kväll mina vänner. Vi hörs framöver när orken infinner sig & ryggontet har försvunnit... ♥ Japp, jag lever på hoppet! :)

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)