Jodå, jag överlevde allt :p
Ullaredstrippen var verkligen ett minne för livet, ja shit som vi har skrattat! För att inte tala om shoppat! Vägen hem satt vi till och med med shoppingkassar mellan benen (eftersom bagaget var precis fullknökat!) och de i baksätet fick stångas med skaftet på en rosa skurmopp, en rullgardin, två långa metspön och en håv. Ja, ni kan ju själva försöka se bilden framför er :p
På tal om bild, så var det endast en i gänget som har tagit en massa kort under resans gång. Min kamera var (är) ju fortfarande på lagning (är inne på 3:e veckan nu.....) och jag tänkte inte skriva så mycket mer om just Ullared, förren jag fått bilderna (eller kameran, så jag kan visa några inköp för er) Så håll ut!
Annars är det bara bra med oss. Ungarna sover fortfarande i samma rum på nätterna och nu funkar det -skönt nog- alldeles utmärkt! Ninni tassar försiktigt upp för ett toalettbesök ibland, men tassar lika försiktigt ner i sängen igen för att inte väcka lillebror. Underbart!
Syskonkärleken dagtid är dock fortfarande mestadels i form av tjuvnyp, retande och dragning i håret. Jag bli tokig!
Ni som har syskon tätt och som också bråkar stup i ett; vad göra? Är det bara att gilla läget och vänta ut tiden.. eller vad? :S Ge mig tips!
att kommentera mitt inlägg :)
Härligt att du haft de bra i ullared =) Och vad gäller syskonbråk så är det nog tyvärr bara att gila läget. Theo och Thilda håller fortfarande på så och ibland kan man bli tokig. Försöker få dom att leka på egen hand när dom bråkar, på ett varsett rum, men efter ett par minuter så är dom ju där tillsammans igen. Dom vill ju leka ihop men de slutar oftast i bråk. Det är svårt är det.
Gud så mysigt ni verkar haft det. Blir lite avis ha ha.
Här hemma har vi TRE barn som bråkar stup i ett, man blir skogstokig. Brukar sluta med att vi får sära på dom, i alla fall de två stora.
Vågar inte ens tänka på hur det blir när den lilla i magen kommer hjälp
Vi har försökt ALLT för att dom ska sluta bråka och tyvärr funkar ingenting för oss mer än att sära på dom. Kanske ett tips du kan prova?? Eller så får man snällt vänta på dom ska bli äldre och slutar slåss och ha sig.
Finns inget tråkigare än när dom slåss, rivs och knips osv. Gör ont i en att se det.
Kram på er
Har inte två barn än, men är uppvuxen med syskon(bråk). Till viss del är det bara att ignorera och låta det vara, för det än en del i att vara syskon att få bråka, men sen var det för oss i alla fall ett sätt att döda tid
Hmm, fick inte skriva klart.. .Jo, ett sätt att döda tid när man hade tråkigt (stimulans är bra), och ett sätt att få föräldrarnas uppmärksamhet. Kan vara bra att sära på syskonen ibland och umgås med dem en och en ibland också. Men det känns i och för sig som att det här är sånt som ni redan gör, men men, bara mina tankar.
Hej Lina!
När det gäller syskon så spelar det nog ingen roll hur stort och litet mellan rum det är.Mina är det fyra år mellan och här är det slags mål varje dag.Ibland mera och ibland mindre och jag vet inte vad man ska göra.Jag skickar in mina i sina rum ett litet tag,men tyvärr så blir det inte bra av det heller.Men mamma får ett litet andrum i alla fal och det behövs kan jag säga :)
Vad kul att ni hade trevligt på eran lilla tripp
Kram och ha det så gott Laila
Våra kan kivas rätt bra och särskillt om nån av dem är trött eller sjuk. Har märkt att de kommer bättre överens om vi låter bli att gå emellan för mycket, visst får man hålla ett öga på dem om de blir för våldsamma och då sätter vi ned foten, men får de "bråka av sig" på förmiddagen går det bättre resten av dagen. Antar att de måste få testa maktbalansen. Och sen kan vi aldrig säga åt en av dem för man har alltid missat vad som hänt innan och så börjar de skylla på varandra. Vi måste alltid säga nåt i stil med att vi såg inte vad som hände men nu får NI ta och sluta bråka. Det spelar ingen roll vem som började... Men de är ju 2 och 3 (snart 4) år gamla så det mesta glider av dem... Men det går bättre nu än för ett tag sen så det går väl i perioder. Och båda hade trotsperiod samtidigt och då var det helt galet hemma! Skönt att det inte bara är våra som bråkas! ;-)
Ja tyvärr....har inga bra tips men jag är noga med att dom ska be varandra om ursäkt efterråt fast nu är ju mina större än dina små gullungar ;)
Kramis
