Direkt efter jag publicerat inlägget igår så fick Ninni värsta hostattacken från ingenstans, och kräktes ner både henne och sängen. Fredrik bar ut henne i badrummet och ställde henne i badkaret. Duschade av henne, medan jag bäddade nytt.

Huttrandes och väldigt ledsen kommer hon intrampandes till mig, som fortfarande är på hennes rum. Tårarna rinner på henne och hon luktar fortfarande kräk. Frågade Fredrik om han inte tvålat in henne? Och får svaret "nej, inte nu" (ungarna badade innan vi la dom och han syftade på att det skulle räcka?)

Smart, tyckte jag. Inte! Klart man tvättar håret med schampo och tvålar in sig, efter man fått kräk på sig! Verkade dock inte vara en självklarhet för honom.. Ställde tom motfrågan om han själv bara skulle hoppa in i duschen - utan att tvåla in sig - om han kräkt ner sig själv? Svaret blev såklart Nej.... och jag har väldigt svårt för att se skillnaden?

Hur som helst så kom Ninni inte alls till ro efter det och vid oo.oo prövade jag att lägga henne i vår säng, mellan mig och Fredrik. Dumt gjort, för inom kort vaknade även Neo och karusellen var i full gång.

Ninni protesterade och ville absolut sova i hennes egen säng! Jag gav henne bisolvon (hostmedicin) och tillslut, kring o2.oo fick hon en alvedon och honungsvatten. Då, äntligen, somnade hon



Men, då var ju Neo klarvaken!

Fredrik har noll tålamod, ryter och svär, så det blev tillslut att jag ensam försökte natta honom. När jag var på väg att lyckas börjar Fredrik snarka (vet att han inte kan hjälpa det med vid det här lagret var mitt tålamod på bristningsgränsen!) - så, jag "slängde ut honom" på soffan.  


Efter 03 nångång gick jag ut i vardagsrummet och sa till Fredrik att han kanske kunde vara hemma med sjukt barn idag? för jag orkar verkligen inte ta hand om allt själv, utan sömn.. Fick ett yrvaket "men vafan..." till svar.


Neo vaknade igen vid 04.45 och då var Fredrik redan på jobbet. (han börjar så tidigt...) Great! Tack för den hjälpen, man känner verkligen att han prioriterar sin familj. Not...


Såklart vaknade Ninni då jag gjorde välling till Neo och sen dess har vi varit uppe.



Jag känner mig som en zombie.. och såklart blir inte tiden med barnen sån som jag önskar idag. Sitter fortfarande och funderar på om Ninni ska till dagis eller inte. Blir troligtvis inte. Hon lär ju också vara trött framåt lunch och hennes hosta kommer och går.


Fick svar på mitt sms som jag skickade till Fredrik då vi vaknade: "jag lovar att ta med ungarna till parken en stund sen, så du får vila"

Och vad vill han att jag ska svara på det? Ska jag överrösa honom med lovord om hur snäll han är? Sällan dude. Svarade bara "hoppas ni är iväg ett par timmar då...."


Är jag bitter? Kanske. Men tre dygn utan ordentlig sömn börjar ta ut sin rätt, det kan jag lova.... Kanske känns det bättre efter frukosten. Hoppas det....


PS och i vanlig ordning vill jag ändå poängtera att jag verkligen älskar Fredrik, men ibland gör han mig SÅ galen!