Jobbfunderingar
I Januari är det alltså dags att bege sig ut på arbetsmarknaden igen. Det är dags att kavla upp ärmarna och ta på sig snickarbrallorna, för att ta plats i byggbranchen - som alltså är min abetsoas. För att tala klarspråk jobbar jag alltså inom en lågpriskedja som säljer allt till hemmafixaren. Virke, verktyg, penslar, färg, betong, kakel, cement, spik & skruv.
Bland annat.
Kul! Att jag har ett fast jobb. Absolut. Mindre kul att jag inte alls är så sugen på att börja jobba igen. Visst, ekonomiskt sätt är det väl toppen! Men, det är ju inte så att vi inte klarar oss på en mammaledig-lön. Egentligen. 
Koncernen har bytt ledning och numera har jag endast manliga kollegor. Absolut inget fel i det, men.. det hade varit fint med lite tjejsnack på arbetstid, då & då. Men jag får väl stå ut med råa grabbskämt och Öl på "firmafesterna" :p Ni fattar vad jag menar va?
Det ska bli skönt att få träffa människor igen. Haha, det där lät nåt va? Men jag börjar faktiskt känna mig lite instängd här hemma.
Eftersom jag inte har nån bil så blir det kanske lätt så..? Dessutom har jag haft fullt upp om dagarna den sista tiden, så det hade ändå inte riktigt hunnits att flänga runt nåt vidare.
Så det både är, och inte är, självförvållat. Massa smöja jag skriver... men, kanske nån förstår vad jag menar i alla fall?
Hur som helst.
Ni förstår att det är med blandade känslor som jag tar klivet in i knegarlivet igen. Men så är det nog för de flesta. Ångest blandat med förväntningar. Det kan ju faktiskt bli bra.
Något jag inte heller smusslar med är att jag är sugen på att testa nåt nytt, efter snart 5 år på samma jobb. Frågan är bara vad?
Jag har så fint pysslat ihop en fräsch jobbansökan och ett fint CV. Men, vem ska jag skicka det till? Hm. Det tåls att fundera vidare på....
Vad jobbar ni med? Eller ni kanske är arbetslösa? Sitter ni i samma sits som mig, med ett jobb ni helst skulle vilja byta ut till nåt annat? Finns det ens nåt "Drömjobb" ? 
Massa funderingar, men inga svar... änsålänge i alla fall....
att kommentera mitt inlägg :)
Jag förstår precis hur du känner dig.
Jag är dock arbetslös och har inte lyckats hitta något nytt på väldigt länge.
Just är det ju inte lönt att söka nytt heller då vi ska ha en liten till i juni. Har däremot funderingar på att starta eget i stället.
Kram
Jag säger som du.. finns det ens nåt drömjobb!? =)
Jobb-liv är inte så enkelt alla gånger. Själv har jag ingen anställning... Studerar för tillfället.
Hoppas du får en trevlig kväll.
Oj är ni inga fler tjejer, vi är faktist fler tjejer än killar här på Jemis i gislaved.
tror alltid det är lite jobbigt att börja och jobba igen efter mammaledighet, dels för att man inte får vara med barnen så mycket och så missar man ju så mycket som händer med dem, och är man sen inte helt säker på att man trivs till 100% så förstår jag att det känns mindre kul. Hoppas att det kommer kännas ok hur det än blir.
Kram Madde
Förstår dina kluvna känslor. Men att jobba med grabbar kan vara helt OK det beror väl mest på personkemin. Det är väl så med jobb att det är stämningen och arbteskamraterna som gör att man trivs. Drömjobbet men "fel stämning" är ju ingen hit. Jag har ett jobb som jag mestadels trivs med även om jag helst skulle vilja fly det emellanåt men framför allt har jag en VÄLDIGT bra chef och bra arbetskamreter.
Jag förstår dej!
Hade jätteångest innan jag börja jobba (hade inget att gå tillbaka till, utan skulle bli arbetslös)!
Men nu är jag inne på min tredje vecka, går hur bra som hällst! :)
Dock jobbar jag ju "bara" (säger "bara" för att jag är nöjd med de!) 2-3 dagar i veckan! Vilket betyder att jag inte missar allt för mycket av Eltons uppväxt och han "slipper" (mest för min och min sambos del) gå på dagis! :) Jag är supernöjd! Jag hoppas verkligen att jag får fortsatt (provjobbar nu)!
Men de är ju inte för alla de funkar, att ena bara jobbar halvtid eller mindre :/ Typiskt nog!
Jag hoppas de fixar sej för dej, att du känner att de är kul att gå på jobbet! :) Vilket jobb de än blir, för de är så himla viktigt! Annars blir dagarna långa..
