Vad fick dig att börja jobba inom byggbranschen Lina ?

Såg annonsen på AMF:s sida, om att ett "Jem & Fix" skulle öppna här. Hade inte en aning om vad "Jem & Fix" var, eftersom vår butik var den första att öppna i Sverige. Tänkte, men hey varför inte?

Sökte, blev kallad på intervju, fick jobbet!

Trodde absolut inte jag skulle få det, eftersom jag inte hade några som helst kunskaper inom byggbranchen... Samtidigt var jag överlycklig att slippa springa som timvik och bli inringd 7,oo på morgonen (inom vården) Hade precis gjort slut med min dåvarande pojkvän och flyttat från honom till min första, alldeles egna, lya i stan. Total Lycka!

Detta i Januari, 2oo5. Tiden går fort, fort fort...  



Är det ngt du vill fortsätta med? Eller vad vill du jobba med sen? För visst var det så att du hoppade av skolan nu i våras?! 

Helt ärligt så är inte själva byggbranschen något som lockar mig dirket. Antar att virke, gipskivor, MDF, spik, skruv, verktyg inte är min grej direkt. Men. Jobbet i sig är ganska soft och arbetskamraterna är underbara. Den äldsta är 30 år och den yngsta är 20 (eller 19 ?) SÅ, vi har mycket skoj ihop.. Är dock inget jobb jag ser mig stanna kvar på speciellt länge till. Känns som att de åren jag varit där, räcker gott och väl. Gud, vad man har utvecklats o lärt sig massa! :)


Jag pluggade till undersköterska 100 % distans, och jobbade 60 % (eller mer) i våras, samtidigt som jag hade Ninni och var gravid med Neo. Så, en termin är helt avklarad. ( ca 2 terminer kvar, beroende på vilken takt man väljer att läsa)
 
Eftersom grav. med Neo var kämpig och jag blev bara större o större, samtidigt som jag hade Ninni att ta hand om, så tog jag en "paus" från pluggandet i höstas. 

Planen är dock att kunna plugga klart, även om jag inte vet om det är inom vården jag vill jobba sen. Men, då har jag i alla fall en "utbildning" att falla tillbaka på i framtiden. Kan tillägga att jag gick samhäll på gymnasiet... 



Hur ser du på din framtid? Vad vill du göra och bli? 

Den eviga frågan. Jag vet verkligen inte. Enda jag vet är att jag vill jobba med människor, vill inte ha något stillasittande jobb på ett kontor.. Helst av allt skulle jag vilja starta något eget. Jag och en tjejkompis har lite planer, men man får se vart dom leder framöver. Det behövs både tid, ork och pengar - något som det är lite snålt om, just i detta nu.. 

Men, vi har gått en "kurs" ihop, som handlade om att starta eget såå.. lite på G är man ju.. Om inte annat kan man ju få drömma.. Gäller dock att komma ihåg, man måste våga testa - för att kunna lyckas... Inte sant?



Jag är lite nyfiken på hur du och Fredrik träffades....

Jag och Fredrik träffades faktiskt genom nätet, snackade en massa på msn vilket ledde till att vi senare bytte telefonnummer och pratade på telefon. Efter att Fredrik övertalat mig, träffades vi tillslut. Egentligen skulle vi setts första gången på en gemensam kompis fest, eftersom jag inte "vågade" träffa honom helt ensam första gången. (han KUNDE ju vara en våldtäcksman eller mördare ju! hihi)  Men, Fredrik tjatade öronen ur mig och vi bestämde oss för att ses helgen innan festen skulle äga rum.

Gud så nervös jag va när jag gick och mötte honom på stationen!!

På vår första "dejt" gick vi och bowlade på Cyberzone - ja, inte visste jag att Fredrik tävlat i bowling! Kunde han ju kläckt ur sig... Utklassad, och något något förnedrad, gick vi sedan vidare ut på puben. Tog en cider /öl och snackade en massa.

Han sov över hos mig (vilket var planerat från början, han kunde ju inte åka tillbaka till Tingsryd samma kväll!) och stannade både söndagen och måndagen. Skolkade alltså från skolan (illa! ;) på måndagen... 

Han åkte hem på tisdagen, ledsamt värre. SKulle vi ens ses igen? Men, när jag kom hem igen - efter att ha följt honom till stationen - så låg hans nycklar kvar på datorbordet. Skyndade mig att sms:a "du har glömt dina nycklar här" och fick tillbaka ett "jag glömde dom inte...." 

Åh, blir alldeles tårögd nu, av mina egna minnen haha. Han hade alltså lämnat kvar dom med flit, för att han skulle få en anledning att komma tillbaka minst en gång till i alla fall.. Tror inte jag behöver säga mer... Kärlek. Kärlek. Kärlek. ♥



... och hur ni bestämde att lilla Ninni skulle bli till?

Jadu, det är ett kapitel för sig. Var inte alls planerat och jag och Fredrik hade bara varit tillsammans i knappt 3 månader (!) Vi blev tillsammans i slutet på januari och i April fick jag + på greviditetstestet. 

Fredrik bodde då fortfarande i Tingsryd/Alvesta och pendlade till mig varje helg. Fredag - söndag. Han hade 2 månader kvar i skolan (har gått om ett år) och sen skulle han rycka in i lumpen, i början på sommaren. 

Kaos! 

Var en jobbig tid och jag fick berätta om "plusset" via telefon (eftersom vi just den helgen inte kunde träffas och det skulle ta 2 veckor till innan vi sågs...) 

Disskuterade en massa fram och tillbaka. Fredrik kontaktade lumpen och bad om att få dispans pga "omständigheterna", vilket han också fick. Lumpen var ingenting han velat göra ändå, så han såg det inte som en besvikelse eller nåt -  vilket jag var noga med. Ville absolut inte "ta ifrån" honom något, eller göra honom besviken.. 


Sen gick det snabbt. 


Efter Fredriks student flyttade han hit och fick jobb på företaget han haft sin praktik, genom skolan, på. Jag sa upp lägenheten i stan och vi flyttade till vår första gemensamma lägenhet i Lyckeby. Där också Ninni spenderade sina första månader... 


Hur länge har ni varit ihop du och F?

Jadu, 3 år i januari måste det ju bli. Inte illa att ha hunnit avverka 3 lägenheter, 2 semestrar utomlands, ha en dotter på 2 år och en son på 1 månad... Galet, egentligen... nu när man tänker efter...


Skulle ni kunna tänka er ett barn till eller är det 2 som gäller? ;) 

Två barn räcker gott och väl. Har inga som helst ideer på att skaffa fler syskon. Nu ska jag klura ut vad jag vill bli, få ett jobb jag trivs med, skaffa hus (?) och bara njuta av tiden med dom två underbara barn vi har! 

 
 
Jag skulle vilja veta hur graviditeten med Ninni var, och att du gör en liten jämförelse med graviditeten med Neo!

Ninnis graviditet var jobbig på så sätt att jag blev enorm! Gick upp över 30 kg (!!) och hade en massa vatten i kroppen, vilket resulterade i att jag fick gå med flip-flop hela vintern, fick inte på mig några andra skor Typ. I slutet kunde jag knappt röra mig, folk stirrade när man gick ut och jag befann mig mest hemma de sista månaderna..

Med Neo gick allting så snabbt, graviditeten bara rann iväg eftersom man hade Ninni också. Inga lata dagar på soffan denna graviditeten inte.

Eftersom jag är kort, så blev jag enorm även denna gången. Magen kan ju inte ta vägen nån annan stans än utåt! Gick "bara" upp ca 18 kg men hade en förskräcklig foglossning. För att inte tala om halsbränna....

Kan du oxå känna att det kliar lite i fingrarna efter att få jobba samtidigt som du inte vill lämna bort barnen?
(jag håller nämligen på att få lite nervsammanbrott ibland fast jag vill ju som sagt inte lämna bort henne heller!!) 


Absolut! Ibland har jag också såna dagar. Kanske inte just jobbet i sig, men den sociala biten saknar jag ibland. Det där "lösa snacket" med kunder och jobbarkompisar - som inte handlar om barn! :) 

Nu vet jag ju hur fort tiden går, Ninni fyller redan 2 år i Januari. 2 år!! och jag försöker verkligen suga åt mig all tid jag kan med barnen, sålänge jag är hemma. Sen, när man börjat jobba igen, saknar man dagarna då man "bara var hemma med barnen"....  
 


Och slutligen min ljuva pärla.. Du som är så bra på pyssel och renovering.. När kommer du hit och pysslar med mig och dricker te/Pimpar min lägenhet? ;) Många kramar!

Haha du är för söt vännen. Jag hade gärna kunnat komma o hälsa på - men då främst för att snacka skit med dig, mysa med din sockersöta lillstumpa o leka med din galna kisekatt!

---