Drastisk ändring i mitt liv - från och med idag!
För det första.
De av mina så kallade "kompisar" som i princip endast har en blogg för att just gnälla. Gnäll hit och gnäll dit. Ingenting är bra och man klankar ner på andra. Givetvis är inga namn nämnda men man vet ändå vem dom riktar sig till. Varför inte säga det till personen i fråga i stället för att personen ska LÄSA om det??
Näe, då är alla andra så himla omogna. Du själv då? Näe, så trött på det att jag numera har raderat deras bloggar från "mina favoriter"... Bojkottar!!
Nu gör jag likadant? Kan tyckas. Men jag har - innan detta inlägg - redan vid ett flertal gånger sagt till personerna i fråga att sluta upp att vara så himla nedlåtande... Så, kalla det dubbelmoral om du vill. But thats the way it is!
"sluta läs min blogg då, om du inte gillar det jag skriver" - PRECIS DET JAG HAR GJORT... genom att radera den!
För det andra.
"Kompisar" som inte förstår att man inte har mobilen tillgänglig 24 timmar om dygnet. Jag svarar när jag har tid, OKEJ?
NEJ, jag är inte arg. NEJ, jag dissar dig inte. NEJ, vi är inte ovänner. JAG HAR HELT ENKELT INTE SETT/HÖRT DET, INTE HAFT TID/ORK/LUST ATT SVARA! Hur kan det vara så svårt att förstå för vissa?? *orkaorkaorka!
Näe, alla mina så skallade "kompisar" där ute, som INTE har egna barn och som verkligen inte vill försöka förstå ens..
Detta är till er:
Jag har inte all tid i världen. Jag jobbar. Jag pluggar. Jag tar hand om mitt barn (vilket INTE är desamma som "passa en timme då och då"...) Jag handlar, tvättar, lagar mat, städar, badar, byter blöjor, busar, gosar, fixar med viktiga papper, betalar räkningar, lämnar/hämtar på dagis, försöker vara en bra flickvän till sambon... gosh, ja YOU NAME IT!
Ibland finns det ingen ork kvar.
Det är minsann inte lätt att vara MIG alla gånger, allra helst nu när man dessutom är gravid också.. men jag skulle aldrig ALDRIG ge upp min familj - för er. Ni som kalla er mina "vänner", fast som snackar skit bakom min rygg.. Glöm det!
Att gå ut en kväll för att supa lockar mig inte speciellt mycket längre, eftersom jag vet att det inte är värt det! Det kommer en morgondag där jag måste pallra mig upp klockan o7.oo - och det i bästa fall. Eftersom jag har ett barn, en familj, att ta hand om!
Varför inte ses över en fika? Gå på bio? Äta ute? Gå en promenad? Varför just dricka en massa alkohol och bli redlöst berusad?
Detta gör ni ju också.. fast det är ingen av er - som jag syftar på i detta inlägget - som ens ställer frågan. Jag menar, det hade i alla fall varit kul att blivit tillfrågad... !
Så. Idag har jag gjort en drastisk ändring i min vänskapskrets. Inte en dag för tidigt, inser jag nu. Men det är lätt att vara efterklok.. Många av de som jag tidigare kallat för min vänner, tänker jag från och med idag, inte referera som "vänner" längre. Numera tilltalas dom via sitt namn. Inte vänner. Inte ovänner. Bara namn..
Tråkigt? Javisst! Oerhört tråkigt. Men jag är så trött på att bli ledsen och besviken på vissa av mina "vänner", att jag nu valt att helt enkelt "plocka bort dom" - det lilla och fåtal gånger som de befann sig i mitt liv efter att Ninni kom till.
Då jag fick min dotter ändrades allt. Jag älskar henne mer än någon annan och hon kommer alltid ALLTID komma i första hand. Alltid!
Men du, "kompis" som känner dig träffad, vänta bara - tills du själv får barn. Så ska du få se att allt inte är så himla lätt alla gånger. Vardagen blir helt plötsligt ett krångligt pussel - med många måsten och bekymmer.
Helt plötsligt får dygnet färre timmar.... och en ordentlig nattsömn, vad är det?
Näe, jag ser ärligt talat, med glädje, fram emot den dagen ni själva skaffar familj. Så ni själva får uppleva det. Då, kanske ni förstår. Men DÅ, kanske - mest troligtvis - är det för sent.
Men du, vänta bara. Så ska du få se hur fantastiskt underbart det faktiskt är att vara mamma! Önskar bara du kunde förstå det redan idag...
Måste bara tillägga; att ni, ni vet ju vika ni är, som är MINA RIKTIGA vänner är dom mest underbara personer som finns! Det är er jag vet att jag kan lita på. Ni som står ut och lyssnar på mina bekymmer men också som spänt spetsar öronen när jag berättar en hemlis. En hemlis som jag vet förblir en hemlis med er.
Tack för att ni finns. Tack för att ni förstår, när jag inte har tid, ork eller lust. Tack för att ni accepterar att mitt liv är lite mer komplicerat än ert... Love you guyes!
Passar även på att tacka er supergoa läsare, som jag också ser som mina vänner - fast kanske en annan slags vänner? Bloggvänner? Är guld att ha er och "prata med". Tack för att ni finns - och stannar kvar - då även jag har mina svackor.... ♥
att kommentera mitt inlägg :)
Bra blogginlägg! Och jag håller med dig om mycket, speciellt det där med telefonen. Ibland orkar man eller känner inte för att prata. Så är det bara, och så känner säkerligen alla ibland.
Vad är det du pluggar för någonting?
jag vet hur det är att skaffa barn ung ( var 17) då andra inte ens tänkt på barn. Du får nog vänja dig att de runt dig inte kommer förstå förrän de själv sitter där... och känner hur det är att älska ngn annan än sig själv ;O)
Kan lätt hålla med dig om den grejen att ska man göra ngt så e d supa somm gäller :S Jag har oxå nga såna vänner som BARA kan föreslår ngt sånt! Dom kan aldrig tänka sig att föreslå ngt annat som fika lr bio. Å d e sååå himla tråkigt för jag e inte mke för att dricka längre....å då blir jag tråkig!!! :S Å som du säger att d blir intressant att se när dom själva skaffar barn å inseer vad d tar för tid osv....Jag har inte barn men man vet ändå hur d fungerar! Tycker d e så tråkigt att vänner ska "försvinna" när man fått barn, d låter tydligen så bra innan barnet e fött men sen då?? Då e d tydligen inte så bra längre :S
Nä förstår mig inte på sånt! Så tycker du gjorde helt rätt som tog tag i detta :)
Gonatt och sov gott :)
Otroligt bra skrivet Lina!
Ojojoj så många gånger jag velat skrika samma sak, men aldrig gjort.
Man ska aldrig ta skit! Men ibland, ofta, är man helt enkelt för snäll och bara låter det försvinna förbi. Varför? Det är enklast så. Man vill inte att ens "vänner" ska bli sura. Men en annan då? Nej det är skitsamma om man blir sårad eller ledsen. Värsta känslan är när man själv sårar så det slutar alltid med att man ger den där "vännen" en ny chans.
Och då duger man bara vid fest, och när händer de liksom?! Inte ett dugg sugen på fest längre. Trodde aldrig jag skulle förändras såhär över att bli mamma, men detta är verkligen bästa tiden i ens liv!
Så stå på dig!
Massa kramar
Guuu va bra skrivet vännen!
Oj, nu skrev jag vännen av bara farten. Så kan det gå. Men jag anser nog att vi är bloggvänner ;-)
Gonatt!
KramKram
Jag tycker absolut att du ska få gnälla lite och få sätta ner foten. Jag har förvisso inget barn själv, men ser ingen större anledning till att festa och supa mig redlöst full. Har förlorat rätt många vänner pågrund utav det och folk kontaktar en inte längre, för jag är ju den som aldrig kommer på den festen. När gick all vänskap ut på att supa sig redlöst full vid varje lediga dag?
Förövrigt håller jag med dig. Familjen kommer alltid först!
Håller med dig, jag har själv inga barn men jag kan känna igen dig i vad du skriver, tror det kan vara en mognadsfråga...
Och kom ihåg, hellre få men BRA än många och DÅLIGA.
Ja det räcker nog med en, bara den är riktigt bra.
Tråkigt o ledsamt när man inser att en del vänner inte är riktiga vänner. det värsta är att man blir så besviken.
Gläds åt dina riktiga vänner,dom som ställer upp i vått o torrt.
åh jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag har tvingats inse att alla mina så kallade vänner inte längre är några vänner, inte sedan jag fick barn...Har i princip ingen kvar! Soegligt men sant! Stå på dig!
förstår precis vad du menar! tycker du sätter ordet på det helt klockrent. håller med om att massa gnäll och personangrepp inte hör hemma i en blogg. åtminstone inte en som är öppen för allmänheten. det e bara så omoget.
hoppas verkligen vi kan få till en träff snart. Isabelle känner igen ninni från kort och vet precis vem det är, vore jättekul o se dom leka lite. det var ju ett tag sedan vi sågs och jag tror att de skulle ha ännu mer roligt tillsammans nu. vi jobbar ju hela veckorna och efter jobbet blir det så sent för barnen men vi kan väl försöka få ihop det någon helg. Tror inte vi har ngt planerat helgen som kommer. Kunde ju bara ses i nån lekpark eller ta ngn fika. Ha det gott och lycka till idag på inskolningen! Kramar från oss
Bra gjort Lina :)
hej gumman! Klart, jag förstår dej o vet hur du känner dej, finns här dag som natt!
ja, det ska verkligen bli skoj att trräffas, få träffa Ninni o bäsebusen i magen me!=)
Jag kan ta me mig en påse av muffinsarna jag bakade häromdagen hehe!
Håller helt med dig i ditt inlägg. Man duger bara ibland, man blir inte ens tillfrågad om "dem" ska göra någonting utan dem tar för givet att man inte kan bara för att man har barn och är med barn.... tragiskt, men dem kommer antagligen hamna i samma sits själva en dag, och då är det ju som sagt för sent.
Stoooora Kramar!
Ibland måste man göra så, rensa lite bland sina vänner, även att d kan vara jobbigt... Kram kram
Jag förstår vad du menar och kan känna igen mig då jag fick Junie endast 20 år gammal.
Jag var skit arg och besviken på mina vänner tills de sa att det inte visste hur de skulle umgås när jag fått barn.
Om de fick störa med att komma förbi, att det säkert bara var jobbigt för mig att ta mig in till stan osv..
Jag fick visa den HUR och så blev allt toppen, man behöver oftast bara hitta andra sett att umgås.
Men det här med att man inte svarar på mobilen och är tillgänglig jämt DET fattar dem då aldrig!
Men va tråkigt med sånna "vänner". Livet blir annorlunda då man får barn.Man har inte lika mycket tid som förr och ens barn är prio 1. Men som du skriver...det lär dom själv märka en vacker dag.
Kram till dig.
Hej.
Jag tycker precis som du att man ska stå för det man tycker och jag ha alltid sagt rätt ut till folk (bra dåligt??) vad jag tycker för det är så jag själv vill bli behandlad.. Jag tycker att du gör helt rätt som inte kallar dem vänner längre, för vänner finns där i vått och torrt oavsett vad som händer annars är dem inga riktiga vänner .. du verkar verkligen vara en supermamma och det tycker jag du ska fortsätta vara ..vi klarar oss utan falska vänner och som du säge ren dag står dem där och då tänker minsann inte jag finns för dem, så enkelt är det.
Ha en toppen dag.
//Jenny
Jag som tycker att jag har svårt att hinna med - som bara har ett jobb, en sambo och två katter. Lägg sen till studier, en liten bus-tjej och ett till barn på väg... förstår inte hur du orkar vara så positiv som du brukar! Tycker att det är starkt av dig att sätta ner foten och säga ifrån!
Så stå på dig och fortsätt vara dig själv - världens bästa mamma till världens sötaste ninninus! :)
Man ska stå på sig och säga vad man tycker, bra gjort!
Jag tror inte det är någon som kommer sluta läsa för det. Man kan ju inte ligga på topp alla dagar,
någon gång måste all bitter ilska komma ut...
Jag "förstår" hur du känner med "stressen",
även om jag egentligen inte kan använda det ordet
med tanke på att jag inte har barn.
Men med jobb, hundar, katter, vänner familj
och sambo tyckte jag att jag hade ett stressigt liv.
Antar att jag inte ska klaga :)
För att komma till sak:
Jag fortsätter ändå att läsa här som vanligt...
om inte mer nu när jag vet att även du är mänsklig.
;) God natt!
Ush jag känner verkligen med dig!! Och tyvärr har jag oxå denna typ av vänner...Har dock inte tillräckligt med vänner för att få tummen ur att inte kalla den vänner längre... Trodde jag hade två nära vänner som tyvärr bor en bit bort men det kan man ju ha. Men de är tyvärr de som mest motarbetat mig när jag träffade min kille. som tyckte vi träffades för mycket (trots att vi bodde 20 mil ifrån varandra) Vi blev bjuda på hennes 25års fest när jag ringde och anmälde oss båda sa hon, "Det är inga andra killar som kommer så han kanske inte får så kul" Ja du förstår vad jag menar.... Dessa två är oxå de enda som inte grattat mig till min förlovning, den ena av dem har inte ens nämt det..jag blir mest depp när jag tänker på det ändå är det så svårt...Önskar jag va starkare =)
